Arin does ACEP, och delar med sig av nya tips, bland annat snabb sortering vid katastrof-triage, måste vi bestämma oss för skillnaden mellan traumatisk hjärtstopp eller traumatisk pulssvikt? Funkar ketamin vid Status EP och varför vill Hilda tuba alla?

Så glada över att Paniz och Elise gästar höstens premiäravsnitt. Främst för att de gjorde traumarandning i Sydafrika och tog med sina familjer, det ville vi höra mer om! Men också för att de där nere utförde en HALO-procedur som akutläkare skall kunna, nämligen lateral kantotomi. Vi snackar om proceduren, erfarenheter, betydelsen av att öva och förbereda sig mentalt. Arin och Hilda testar också försnack och eftersnack, Arin får äntligen använda ett gammalt klipp han sparat på i flera år.

Ingen akutmottagning klarar sig utan röntgenavdelningen och utan akutens många <> skulle röntgen säkert avlida av tristess?!

Så vi teamade ihop oss med Röntgenpoddens Per och Jörgen. Resultatet blev ett avsnitt om samarbetet mellan röntgen och akuten - vad funkar bra och vad kan bli bättre? Per och Jörgen tipsar om vad som ska vara med i remissen för att undersökningen ska gå igenom och i utbyte får vi berätta hur ett bra utlåtande ser ut. Vi pratar också om logistik, kontrast, och förstås mycket, mycket annat!

Tack Röntgenpodden!

Vi diskuterar Traumatiska hjärtstopp med Erik Westin, kirurg och sektionschef för akut buk och trauma på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Trauma-HLR-algoritmen uppfattas nog som en doldis till sin mer kända kusin A-HLR-algoritmen. Detta vill vi såklart ändra på och lyfter bakgrund, den lilla evidensen som finns och hur man ska handlägga dessa fall prehospitalt och på akuten.

Disclaimer: Se gärna på din regions rutiner, några sjukhus vill fortfarande att man komprimerar och ger adrenalin fram till kirurgisk dekompression av thorax. Kanske följer nationell konsensus med uppdaterade råd inom kort. Vi väljer att visa HLR-rådets algoritm, Skånes moderna rutin och fantastiska bilder på Erik från sitt tidigare wrestlingliv som Hank Havoc.

Foto: Stefan Isakson

Den Psykiatriska Ambulansenheten i Stockholm är en resurs som rullat i snart 10 års tid. Anton Mossberg Batalha var en av dem som var med och startade upp PAM-enheten och är därför med i podden för att berätta om den, hur de jobbar, vad man som prehosp personal kan tänka på vid psykiatriska larm och hur viktigt det är att bibehålla kompetens även om det finns en specialiserad psykiatrisk resurs. Vi diskuterar hur man måste försöka skapa en bärande kontakt med t ex en suicidal patient, det är inte lika tidskritiskt att lasta och köra som vid "vanliga larm”. Hur viktigt är mänsklig interaktion? Anton berättar om affektsmitta och vi undrar hur vi inte kan ha hört talas om BRÖSET?!!?

Poddvännerna Hani, Arin och Hilda problematiserar akutläkarsatsningar och varför vi tror några sjukhus inte har lyckats trots flera försök. Vilka är några av de största svårigheterna med att bygga upp en bärande verksamhet driven av akutläkare? Hani funderar över sin roll när produktion på golvet ställs mot handledning och funderar på alternativ till inkörda arbetssätt. Arin har sett allt, provat allt och kan inte rekommendera andra att starta en ”satsning” utan överordnat beslut från toppen och en budget som håller medan Hilda saknar friskvårdsbidraget och hoppas universitetssjukhusen tar lite ansvar för akutläkarsverige!

Åke Östman, en gigant inom den prehospitala vården och gäst i detta avsnitt av Akutläkarpodden. Sju veckors utbildning var det som krävdes på 70-talet för att bli ambulansförare på den tiden då brandmännen ansvarade för transporterna av sjuka patienter. Med sin erfarenhet från snart 50 år inom den prehospitala vården i Stockholm har Åke blivit VD för AISAB, chef över 1400 och ett ständigt ökande behov för prehospitala uppdrag. ”insatserna man gör initialt är avgörande för patienten på många olika sätt”. Hör Åke berätta om sin vision för Stockholms prehospitala organisation - som nu håller på att bli verklighet?!

När Susanne Bengtsson växte upp trodde hon att sjuksköterska var ett kontorsjobb och därmed inget för henne. Men att jobba som undersköterska var en ingång till omvårdnad och därmed blev det sjuksköterska. Vägen gick sedan till Norge, hon var med i den snabba utvecklingen av barnonkologin på ”Riksen” och sen vidare till Tromsö där Susanne är idag och har arbetat bland annat med komplexa smärtpatienter. Men telefonen kan när som helst ringa för antingen ett utlandsuppdrag eller det ideella arbetet med räddningshunden Spiff för att göra lavinsök. Susannes sjuksköterskekarriär är helt klart något annat än ett skrivbordsjobb!