Efter att ha reciterat Tashahhud, Ta’awwuz och Surah al-Fatihah, sade Hans Helighet Hazrat Mirza Masroor Ahmad (aba) att han skulle fortsätta att nämna händelser som följde efter slaget vid Khaibar.

Förhandlingar med folket i Taima

Hans Helighet (aba) sade att det fördes förhandlingar med folket i Taima. Taima var en välkänd stad nära Medina på vägen till Syrien. När folket i Taima hörde om händelserna i Khaibar, valde de istället för att motsätta sig islam att skicka en representant till muslimerna för att förhandla om ett fredsavtal. Den Helige Profeten (sa) accepterade detta och gav judarna i Taima tillstånd att stanna kvar i sitt land med sina rikedomar.

Försenad bön

Hans Helighet (aba) sade att det berättas att när Den Helige Profeten (sa) återvände från Khaibar, gick han hela natten. När han blev trött slog han läger nära Medina och bad Hazrat Bilal (ra) att se till att väcka honom till morgonbönen (Fajr). När det blev dags för morgonbönen hade även Hazrat Bilal (ra) blivit trött och somnat. Så ingen kunde väcka Profeten (sa) eller de andra. Den Helige Profeten (sa) vaknade när solen redan hade gått upp. Profeten (sa) fortsatte en bit, stannade sedan och ledde bönen. Han sade därefter att om någon glömmer att be en bön, bör de be den så snart de kommer ihåg det, eftersom Gud har sagt att bönen ska upprätthållas till Hans åminnelse.Hans Helighet (aba) noterade att denna händelse har återgivits vid flera tillfällen, bland annat i samband med Tabuk eller Hudaibiyya.

Ett blad från Paradisets blad

Hans Helighet (aba) sade att på vägen tillbaka från Khaibar till Medina började följeslagarna höja sina röster i lovprisning av Allah. Då sade Den Helige Profeten (sa) åt dem att sänka sina röster, för de ropade inte till någon döv eller avlägsen, utan till Den som är Allhörande och ständigt närvarande. Den Helige Profeten (sa) sade till en följeslagare:

"Ska jag inte berätta för dig om ett blad från paradisets blad?"

Följeslagaren svarade:

"Jo, självklart."

Profeten (sa) sade då att man skulle recitera:

La Hawla wa la quwwata illa billah

"Det finns ingen kraft att undvika synd eller att göra gott, förutom genom Allah."

Tiden i Khaibar

Hans Helighet (aba) sade att det finns olika återberättelser om hur länge Profeten (sa) stannade i Khaibar. Vissa nämner sex månader, andra fyrtio dagar. De flesta källor lutar åt den kortare tiden.

Vinsterna efter slaget vid Khaibar

Hans Helighet (aba) sade att slaget vid Khaibar medförde många vinster för muslimerna och islam. Till exempel blev de arabiska stammar som tidigare konspirerat mot islam nu rädda och började erbjuda fredsavtal och visa lydnad. Dessutom bröts den judiska makten i Arabien. En annan positiv följd var att levnadsförhållandena i Medina förbättrades avsevärt. Det berättas att det var första gången efter detta slag som folket i Medina kunde äta sig mätta.

Expeditionen till Dhat al-Riqa

Hans Helighet (aba) nämnde en annan expedition i historien som kallades Dhat al-Riqa. Den fick sitt namn eftersom området där expeditionen ägde rum hade ett träd eller berg som kallades Dhat al-Riqa, eller för att följeslagarna fick sina fötter så såriga att de lindade tygstycken (riqa) om dem.

Denna expedition ägde enligt vissa källor rum år 4 eller 5 AH, men Imam Bukhari placerar den år 7 AH efter Makkas erövring, vilket verkar mest troligt. Hazrat Mirza Bashir Ahmad (ra) placerar också expeditionen år 7 AH.

Syftet med expeditionen var bland annat att stävja plundrare längs vägarna i Najd. Dessutom hade en handelsman berättat att Banu Anwar och Banu Tha’labah förberedde en attack mot muslimerna, vilket fick Den Helige Profeten (sa) att förbereda en expedition.