Nordisk Kriminalkrönika

En kvinna ligger i sin säng och sover, ensam hemma. Plötsligt vaknar hon av att en maskerad man står lutad över henne. Han sätter en kniv mot hennes hals och hotar med att döda. Därefter förnedrar han henne och förgriper sig på henne, innan han försvinner spårlöst igen. En hemsk mardröm för de flesta, men för elva kvinnor i Göteborg blev det verklighet när mannen som kallats "Smygaren" utsatte dem för det som var, och fortfarande är, deras mardröm. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Det mord som fick mest publicitet i pressen under 1979 i Finland var sannolikt mordet på en kvinnlig resebyråtjänsteman - som i denna berättelse kallas för Helena. Hennes öde beseglades i april månad strax efter att hon mött en man som hon omedelbart fattade tycke för. Helenas ålderstigna mor ser Helena försvinna iväg med en ny bekantskap. Det är sista gången hon ser sin dotter i livet. Efter sig lämnade Helena sin mor och sin unga son. Helenas försvinnande blev en följetong i den finska pressen.

Tidigt på morgonen onsdagen den 25 oktober 1989 fann två skolflickor det nakna liket efter Tone Marie Mörk på en öde skogsväg norr om Momarkens travbana Indre Östfold. Den 17-åriga flickan från Mysen hade blivit illa tilltygad. Hon hade blivit våldtagen, strypt och slutligen brutalt utknuffad ur en bil. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

"'Om du inte är snäll, så kommer Rottenikken och tar dig!' Hur många olydiga barn från krigstiden är det inte som idag kan minnas detta hot från sina föräldrar? Rottenikken - Rolf Erling Knutsen - är en av de märkligaste personerna i norsk rättshistoria." Knutsen härjade som värst i norska Telemark när landet var under tysk ockupation. Den norska allmänheten lärde känna honom genom sensationellt dramatiska tidningsartiklar, och hans våldsamma rykte användes av nazisterna i skrämselpropagandan mot den norska motståndsrörelsen.

Redan när han kommer till firmafesten har Pekka tagit sig några glas. Under kvällen dansar han med flera unga kvinnor, och gör flera besök i baren. En ung dam som han haft ögonen på verkar föredra en annan man. När orkestern börjar packa ihop och de flesta glada festdeltagare börjar dra sig hemåt så stannar Pekka kvar, och kastar allt fler ilskna blickar på sin rival. Nästa morgon möts en grupp friluftsmänniskor för att gå på vandring. Vid mötesplatsen gör de en makaber upptäckt. I ett dike ser de vad de först tror är ett fyllo som sover ruset av sig.

Efter ett treårigt fängelsestraff för två försök till grov mordbrand släpps Ulf Borgström, "Gryningspyromanen", fri. Och sedan dess har bränderna i hans fotspår bara växt i antal, men man lyckas aldrig få tillräckligt med fällande bevis för att man ska få stopp på tragedierna. Polisen tar till alla medel i deras förfogande; punktmarkering, övervakning, psykologisk utvärdering, spaningsinsatser...

Under några år i slutet av 1980-talet mördade den ungersk-belgiske pastorn Andras Pandy sin exfru och deras två barn och sin nya fru och två av hennes barn. Denna kyrkans man tvingade också sin äldsta dotter att medverka vid morden och göra sig av med de sex släktingarnas lik. Hela den skakande affären avslöjades i kölvattnet på en annan närmast osannolik pedofil- och mordserie som i Belgien i mitten 1990-talet, den ännu inte helt kartlagda skandalen kring Marc Dutroux. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

- Man kan ringa polisen och de kan köra från fastlandet så fort de kan. Men hur lång tid tar det? 30 minuter? 45? Det är en lång tid att vänta när man hör hur en mördare bryter sig in i huset. Den charmige snickaren delar det lilla samhället i två läger. Halva byn tror att Pierre blivit oskyldigt anklagad för morden på kvinnan och hennes särbo för sex år sen; ett av offren var ju hans egen mamma. Den andra halvan menar att det är just därför de misstänker honom; Pierre stod att ärva, och det hade gått rykten om att han stod i skuld till den ryska maffian.

"Han befanns skyldig till 23 mord och ett mordförsök. Han var anklagad för 25. I samband med polisutredningen hade han erkänt 27 mord. Utredarna förhörde honom om mer än 60 dödsfall. Under utredningen skrev pressen att man övervägde att gräva upp 200 gravar för att undersöka liken." Gärningsmannen var en 46-årig föreståndare på ett ålderdomshem i norska Orkdal. Han begick sina mord genom att förgifta vissa boende i hemmet med curacit, ett gift som bara stannar i kroppen några dagar efter döden.

Få människor i Sverige står idag frågande inför namnet Tjernobyl. Så gott som alla vet att det är namnet på en stad i Sovjetrepubliken Ukraina vars kärnkraftverk en vårdag 1986 drabbades av en fruktansvärd katastrof som gav genljud över hela världen, skakade hela samhället i dess grundvalar och medförde svåra följdverkningar även för andra länder, inte minst Sverige.

"Jag sitter i ett rum upplyst av ljus. Satans kors finns på väggen. Jag stirrar in i en kristallboll. Detta är den natt, när jag måste ge min själ åt Satan. En fullmåne lyser, det är liklukt i rummet. Oh, vilken underbar lukt av spyor. Jag känner mig verkligt kraftfull. I min själs ögon ser jag, hur jag kommer att flacka omkring som levande död och bringa smärta och skräck." Så formulerade sig 22-årige Raimo ett år innan han förövade ett grovt brott mot liv. Huruvida Raimos djävulsdyrkan utgjorde motiv för dådet, kunde dock inte bevisas.

Den 28 januari 2001 gick Therese upp till sin vindsskrubb för att lägga tillbaka julpyntet som hon plockat ner tidigare under veckan. När hon var färdig med sina bestyr lämnade hon sitt forråd och passerade ett förråd som tillhörde en av grannarna. Där såg hon något som hon uppfattade som en hängande docka. Hon vågade inte stanna kvar för att ta reda på vad som hänt, hon befarade det värsta, utan lämnade vinden småspringande. Kort därefter traffade hon sin bror och de gick gemensamt upp på vinden, för att se efter vad Therese egentligen sett.

Det är mitt i semestern i slutet av juli 2011 när en bomb detonerar i Oslo centrum. Åtta människor dödas direkt. Men medan polisen och räddningsmanskapet räddar liv och försöker få kontroll över den oklara situationen kommer ytterligare ett larm. Det pågår en skottlossning på Utøya där barnen och ungdomarna i Arbetarnas ungdomsförbund är på sommarläger. Polisen får snart veta att de två händelserna är sammankopplade och när de rycker ut börjar kampen mot klockan. För att förhindra fler dödsfall måste de gripa terroristen, Anders Behring Breivik, innan han mördar igen.

Natten till den 7 augusti 1985 förövades ett familjedrama som saknar motstycke i vår tid. Det hela utspelades på en gammal bondgård i Essex nordost om London. Då polisen nästa morgon bröt sig in i huset fann man fem familjemedlemmar dödade, skjutna med ett gevär av kaliber 22. Dottern i huset, som kort dessförinnan hade kommit hem från en psykiatrisk klinik, låg död med ett skott i huvudet och geväret över sig. De flesta trodde att hon i sinnesförvirrat tillstånd hade tagit livet av de andra familjemedlemmarna och sedan skjutit sig själv. Polisen var av samma uppfattning.

Elin har varit på fest och är på väg hem. Men på spårvagnen är det en närgången man som besvärar henne, och han går inte därifrån när hon ber honom. Hon känner sig så illa till mods att hon bestämmer sig för att stiga av spårvagnen, men det är inte hennes hållplats. Hon ser inte heller att mannen som besvärade henne följer efter... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

I sex år har de varit på fri fot. Den ökända trion som kallas Gubbligan. Peter Pohla, Jan "Nisse-pistol" Nilsson och Ulf Nilsson glider ständigt polisen ur händerna efter varje stöt, och polisen försöker förgäves hitta information om gärningsmännen. Ligan slår till mot penninginrättningar runt om i Sverige; flera banker blir utsatta för grova rån. Polisen är ligan ständigt på spåren, men det krävs fler uppgifter, bättre vittnesmål för att kunna stoppa ligan. Polisen vet inte längre vad de ska ta sig till när de får ett vittnesmål som ska förändra allt.

"Maria Åkerbloms signalement lyder: Född den 14 september 1898 i Snappertuna. Hon är 154 cm lång, magerlagd och har ljusbrunt hår, bruna raka ögonbryn, ordinär panna, blågrå ögon och bred, inåtböjd näsa. Vid försvinnandet var hon iklädd brun, halvlång skinnkappa, brun, rund, skinnhatt, blå kjol och sjömansblus med blå krage och rosett i samma färg." Signalementet publicerades i finska tidningar efter att Åkerblom rymt från det sjukhus där hon satt fången medan hon inväntade rättegång. Hon hade i unga år gjort sig känd som tungomålstalare, profetissa och religiös väckelseledare.

"Vi sitter vid vattnet. En man i polisuniform skjuter. Hjälp oss när polisen kommer", "Det är någon som skjuter på Utøya. Tillkalla polisen", "Ring inte till mig. Jag gömmer mig". Det här är bara några av de rop på hjälp som spreds i förtvivlande sms och twitterinlägg den 22 juli 2011, dagen då Oslo och hela Norge var med om det första terrorangreppet på norsk mark. 77 människor miste livet denna dag. Det var dagen då en ensam man från Vestlandet gjorde Norge till skådeplats för sitt eget heliga krig.

Den 14 oktober 1964. Malmö hade klätt sig i höstens färger. Kirsten Lindqvist var orolig. Hon hade inte hört av sin väninna Gurli på flera dagar. De två brukade ha kontakt per telefon så gott som varje dag. Men nu inget från Gurli sedan den 2 oktober. Kirsten beslöt att åka till Gurlis bostad. Hon tog buss och spårvagn från bostaden i Rosengård. Hon hoppade av spårvagnen vid Schougens bro, gick över Slussplan och vek in på Slussgatan. Hon kom fram till porten som ledde till Gurlis bostad, Slussgatan 17.

Det är fredag, och full rusningstid på Oslos Centralstation. Semesterfirare rör sig genom stationen med mycket bagage, många av dem har precis lämnat jobbet för att gå på semester. Plötsligt hörs en kraftig smäll i en av hallarna, metallbitar och träflisor yr runt människor som slås omkull av chockvågen från explosionen. Polisen ingriper direkt för att hjälpa de chockade och skadade på plats. En ung kvinna befann sig nära platsen för explosionen tillsammans med sin hund, bägge omkom. Flera andra blev allvarligt skadade, men överlevde.